Ditt nya café.

Andningshålet mitt i det som ständigt pågår.
Det där som brusar omkring dig.
Hela tiden.

Äntligen slår det lugna caféet upp portarna och hälsar dig
Välkommen!

Här finns tid för reflektion.
Leenden i mjugg.
Och kanske, bara kanske,
en stunds upprördhet över nåt som passerar genom våra andetag.

Ett ställe att liksom känna sig hemma i.

Ett vi – ett oss – vi mjukmänskliga.
Ta en kopp till vetja!

Den bjuder jag på.

Ja, just ja… på vägen ut,

sno några nävar konfetti och serpentiner,
när du ändå varit här,
att kasta på de du senare möter idag…