New Café Digital

Vaknad saknad

staahlberg — Sun, 24 May 2009 05:50:46 +0000

väcker mig själv före klockan
så där helt i onödan – vill längre
som om själva livet vore ”a waste of time”
sova mer

vaknar med hela bröstkorgen full av längtan
just den
den osynliga
den otalbara
den som får dig att vakna mitt i fågelsångens morgonbrus

vaknar till sans helt enkelt
med längtan som partner

ännu en dag i nya skor

Livet över en kopp kaffe

staahlberg — Sat, 18 Apr 2009 08:32:13 +0000

typ frukost
tidig lördag innan dusch
där sönerna drömmer sina långfilmer bland hormoner
trassliga lakan och planer för framtiden

en dotter nyvaknad
sockerbitar i ett glas pulverkaffe
solsken mot vårskitiga fönster
ett andetag mot grönt

hon är hemma igen

i bokhyllan ler Maria
ett foto från ett helt liv sedan
en bild av få
mitt emot mig sitter ett hjärta lika varmt

en dotter som söker hemkomst
en plats
rota sig

hon som bott andra sidan havet västerut
lever just idag andra sidan havet österut
men saknar
längtar
trånar en plats för sin själ

ett hem

vi pratar dumheter & liv
om vartannat
strunt & hjärta

Maria fortsätter le bakom glas och ram
jag har en kopia framför mig
livs levande – pulserande

”vettu?”
säger jag

”När jag var lika gammal som du är idag,
var jag gravid.”

”Ja, jag vet” svarar hon. Rör stilla i tekoppen.
”Jag har faktiskt tänkt på det, också.”

Hon längtar. Kanske till nåt hem.
Jag längtar också. Kanske bort.

Vi längtar
men först

den här dagen
tillsammans

Inte det du säger – Det du faktiskt gör

staahlberg — Wed, 08 Apr 2009 16:40:51 +0000

allt du sagt raseras snabbare än mitt ögonlock
hinner blinka

It´s gone!

Bra korkad

staahlberg — Mon, 06 Apr 2009 16:22:08 +0000

det bubblar långt ner i djupet
kolsyra full av längtan

tilllförsikt och förväntan
inget händer
skaka mig hårt
ruska mig vildsint

en försiktighetens bubbla bryter min yta stilla

i väntan på kaskader i regnbågslikt

jag är bra korkad
hårt igenpluggad
men bubblar tyst

i smyg

Det kommer sig

staahlberg — Mon, 30 Mar 2009 18:41:32 +0000

ibland händer det sig
alltför sällan
men rätt ofta ändå

man möter ansikten
röster i telefon
bokstäver i den elektriska posten

ett vänligt mötande ansikte i en svängdörr

man som kvinna
ett leende man vill luta kinden mot
vila pannan mot ett nyckelben

som vibrerar i samma puls
taktfast

man går därifrån med knutna händer
djupt i fickorna grävande
letar

sökande lösenord

Hålla andan

staahlberg — Sun, 22 Mar 2009 10:18:08 +0000

ute förtvinar vintern sakta
snöhögar en gång gnistervita
sjunker nu ihop
askkoppsgrå
skitiga som tomma drömmar om tillit

vinterns grus under skorna på trottoarpromenad
grus man släpar in på ICA
grus på tröskeln till sin dörr som får den omöjlig att låsa
grus i allt
hela maskineriet

årstidsväxling kräver andetag

nu tar vi ett djupt sådant
en utandning – en suck av lättnad och befrielse
borstar av oss mörkret
klär oss i färgsprakande linnetyg och solsken
pastell och konfetti

men innan dess

ett andetag
för att orka se den färgrannaste lilla fågeln
kanske en grå eller en grön
skutta omkring på sköra ben och kvittra livets kärlek

skrika halsen ur led

nackspärrat hes
att nu
govänner och medlevande
är vår vår här

Äntligen!

så håll andan – håll undan
nu brakar hela livet loss
igen

Mellanrummet

staahlberg — Sat, 21 Mar 2009 15:25:56 +0000

vårsolen tränger sig på
kisar kinderna trötta på promenaden
en katt viker ut sig i värmen som smyger sig in mot golvet
kränger sig själv och visar magen som kärlek

skitiga fönster syns åt alla väderstreck
vårsolen är obarmhärtig
avslöjar alla spår

utanför det vårtrötta
ser jag sonen släntra iväg

på upptäcktsfärd med sig själv
de nerhasade jeansen på en tunnkropp
handgreppet bak linningen
ljuset glittrar till någonstans

att se honom
en del av mig
en del av henne

drabbar mig som en stenhård snöboll rakt i nacken

jag ser lillkillen, snart sexton, hasa sig iväg mot sitt
samtidigt som jag känner i varenda cell
med näsan mot ett oputsat vårvädersfönster
brutal saknad

Fan, morsan! Du skulle sett samma sak som jag!
Du borde stått här just nu

med din axel mot min

nu kan jag bara berätta om det så här

Nya dörrar att öppna

staahlberg — Fri, 20 Mar 2009 17:39:50 +0000

det är inte roligt att se vänner och kollegor frustrerade
leva i vacuum
i limbot mellan twilightzone & reality

allt rasar
kronan, kommunen, staten & landstinget

vi lever i ett Hoppsan, Kerstin!

det är inte underhållande som tv
höra eller se kollegor och vänners vilsna frustration
i ett läge kallat nu
kallat skarpt

där frågetecknen staplas på hög
och svaren är lika flyktiga som en suck en svinkall januarinatt i fullmånesken
iskristaller
fallande till marken att bli trampade på

men jag är ändå övertygad
tillitad till fullo

det kommer alltid något godare till slut

Snodd & Snattad

staahlberg — Thu, 19 Mar 2009 21:39:22 +0000

jag skulle önska att någon ville sno mig
ta mig
kidnappa tag i mig och ruska om mig

jag är så jäkla inkörd i samma bromsspår så jag behöver en tvärnit
en örfil
en röd handflata tvärs över kinden

ett stopptecken plus en varningstriangel
ett bullhorn rakt in i örongången

du vet
en sån där som får tinnitus att låta Vivaldi
plus lite till

jag borde fan ha stryk
ett öga blått minst

och en fet läppstiftspuss i nacken

en sån där som sitter kvar
en sån som doftar längtan
mänsklig närhet
eller åtminstone nåt från nån som aldrig gick spårlöst förbi

jag borde fasiken rakt ut ur vardagen
bli kidnappad
stulen

och bli torterad med läppstift

(läppglans går också bra)

Köpa känslan av att tillhöra

staahlberg — Tue, 17 Mar 2009 19:57:22 +0000

är
egentligen enkel
typ öppna plånboken
eller så kan man få en ärligt äkta tacksam kram

ett kvitto

som säger
de orden du saknat så länge
de orden du upplever fysiskt

med en nästan vuxen människas hjärta
bultande på tvären – inte som det ska

men bultande
fortfarande
energiskt ouppgivet – aldrig tänkt att lägga av – lägga ner

omgreppar dig

greppar mig